Californiabloggen

Efter en resa på 27, 5 timme är man lite mör… En resumé för nytillkomna: Stiga upp kl 4 på årets första dag, ut till Landvetter. Flyg till Frankfurt. Köp en enorm halv limpa mörkt surdegsbröd för att jag inte kan låta bli. Vänta. Äta lite bröd. Gå på planet till Chicago. Gå av planet efter en kvart eftersom det är nåt fel. Boka om transferbiljetten i Chicago eftersom planbytet gör att jag kommer missa det plan till San Francisco jag är bokad på. Det går iallafall bra, även om Lufthansas servicepersonal ”have no sense of urgency” för att citera en medpassagerare i samma predikament. Har flyt med min plats på planet. 33 A, det skall jag lägga på minnet. Fönsterplats precis bakom en nödutgång vilket gör att jag inte har nåt säte framför mig. Inga problem att sträcka ut benen och lätt att komma ut när man ska sträcka på sig eller knö in sig på toaletten. Ett filmtips i kategorin ”se inte”: Taken 2. Visst fanns det lite tak med i filmen, men inte alls så många tak som jag skulle önskat. Och det mesta tak man såg var samma tak som var med i Skyfall, alltså taket på Istanbuls basar. Jag väljer att se filmen eftersom jag sett den första filmen i serien (också den med alldeles för lite tak). Skämt åsido, det är en oerhört förutsägbar film där Liam Neeson är fullständigt osårbar och dödar alla dumma Albanska gubbar som vill åt honom och hans familj. Jag tänker flera gånger att han måste fått väldigt bra betalt. Annars ägnar jag tiden åt att läsa Delhis Vackraste Händer. För mig som ju faktiskt bott ett tag i Indien är det helt klart underhållande läsning. Rekommenderas i genren lättläst. Lyssnar på Mark Knopflers senaste CD Privateering som finns i planets utbud av in-flight musik. Han har en märklig förmåga att dra in en med sitt stillsamma tilltal utan åthävor. Jag gillar… Försöker lyssna på en massa nya artister i samma kategori (Country/Folk) men får konstatera att gammal ändå är äldst. Vädret i Chicago är klart och snöfritt, passerar immigration utan större dramatik mer än att en väldigt söt hund (lite beagleaktig) som är tränad att nosa upp frukt/mat som man inte får ta med sig blir väldigt upphetsad av en tom plastpåse i min väska som innehållit russin, fikon, bananer och äpplen. Duktig hund alltså. Mitt gigantiska surdegsbröd är dock inte alls intressant, och det slinker också igenom tullen utan problem. Står sedan och väntar på att gå igenom security när en polisman med stå-upp-ambitioner och diamanter i öronsnibbarna stiger in framför mig och showar loss. – Ladies and gentlemen, Happy New Year. You all made it, it’s official now. It was NOT the end of the world. Hey, was that YOU I saw dancing on TV with Justin Bieber (vänder sig till någon bakom mig i kön)? I’m SURE it was you! Hahaha! So, now you have two choices. You can either stand in line, or you can come with me… VIps leds vi till en Security nr 3 (skall jag också komma ihåg nästa gång jag är på O’Hare) som är helt tom och jag hamnar typ först i kön. Lite flyt. Sedan tror jag att jag köper en flaska kokosvatten naturell och inser strax efteråt att den har chokladsmak. Fast den är faktisk god och ger mig lite välbehövlig energi. Ca 3,5 timme efter takeoff landar vi på SFO, och jag har turen att hinna med flygbussen som jag trodde jag skulle missa pga ombokningen i Chicago. Vi hade tydligen medvind och kom fram nästan en halvtimme snabbare än beräknat. Yay! Det är mörkt, mörkt och vi susar fram på motorvägen. Radion spelar först märkliga cittra-versioner av gamla slagdängor, sedan blir det Tony Bennett Duets för hela slanten. Men jag har mina Bose Noise Cancelling-lurar som också räddat Atlantflygningen (förstå mig rätt, jag älskar Tony Bennett men det är skönt att vara i sin bubbla) och fokuserar på att försöka logga in på min Telenor-sida för att stänga av min telefonsvarare (nåt som kundtjänst sagt att dom lagt in men de hade uppenbarligen misslyckat). Den lilla flygbussen har gratis wifi och till slut lyckas jag med mitt värv. Blir upphämtad av Janni i downtown Monterey och vi kommer till Carmel Valley Village en halvtimme senare. Ett glas vin, lite av mitt surdegsbröd, hummus, päron och chevre blir min eleganta kvällsvard innan jag stupar i säng på futonen som är utrullad i Jannis lilla studio. Lyckas somna kanske vid midnatt, vaknar vid halvsju och läser färdigt Delhiboken. Det ser ut att vara vackert väder så jag beslutar mig att ge mig ut på en löptur, den första på några veckor. Snö, regn och jullov har varit mina ursäkter, men nu känns det som att det inte finns nåt att skylla på. Det visar sig vara kyligare än det ser ut men jag får snabbt upp värmen. Tillbaka hos Jannis, dusch, frukost och denna snabba (nåja) resumé… Dagens program är att först hämta den Martin-gitarr som jag skall få använda under vistelsen här, sätta på nya strängar på densamma och sedan repa med Janni och Eva inför vår stundande turné. It’s gonna be a good day. Stay tuned for more…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *