Californiabloggen del 10

LÖRDAG-SÖNDAG

 

Lördagsmorgonen börjar med en löptur i backarna kring Carmel Valley. Jag stöter på gamla bekanta: flocken vildkalkoner som hänger i grannskapet, den entusiastiskt sällskapliga taxen som springer efter mig ett tag och liksom halvnafsar en i byxbenen, samt en rödhuvad hackspett (säkert fel namn men ni fattar). Dimman ligger i sjok i dalarna som ångar av morgonsolen. Det är kallat på nätterna och ganska kyligt även vid 8-tiden, men jag har underställ, handskar och mössa och efter ett tag är jag bokstavligt talat varm i kläderna. Efter dusch och frukost börjar vi repa så smått, pillar med lite material som vi inte spelat så mycket. Tiden går fort när man har skoj och vi beger oss av mot Monterey vid halvfem-tiden. Hans och Elisabeth Jannasch bor med sina söner i ett väldigt coolt hus med utsikt över Monterey Bay. Hans visar mig runt. Han är oceanograf och forskare, men också extremt intresserad av snickeri och design av alla de slag. Han har själv ritat och designat husets tillbyggnad, fått tag på en massa överblivet rivningsvirke, tex enorma träbjälkar från gamla Oakland Gym. Han har formgivit och tillverkat väggfast möblemang och har hittat på lösningar på en massa små problem: egendesignade hängare för usb-kablar tex. Det är ingen hejd på uppfinningsrikedomen och han har en massa planer på vidare projekt. Mängden trä i huset är fantastisk, och den stora andelen väggfast möblemang gör att man får känslan av att vara på ett skepp. Hans fru Elizabeth är storyteller och gör också träsnitt. Huset är väldigt inbjudande och har kraftiga konstnärsvibbar, to put it mildly. Hans och Elizabeth har fixat jättefint för vår konsert, kokat soppa och lagat sallad. Gästerna som kommer har också med sig mat, så det är knytkalas. Två svenskar finns i publiken och det är roligt att prata med dem i pausen och efteråt. Vi får fantastisk respons på vår konsert och säljer en del plattor som grädde på moset. Det är verkligen lätt att snacka med folk, de är öppna och generösa. Jag pratar bla länge med Shirley, som är i sjuttioårsåldern och spelar fiol i ett keltiskt band som kallar sig the Reel Deal (hyfsat fyndigt faktiskt). Gött att höra henne berätta om hur hon lade ner sitt klassiska fiolspel när hon gifte sig i 20-årsåldern för att ta upp det 45 år senare. Nu är hon superentusiast och berättar om hur viktig musiken är för henne. Jag blir varm av alla dessa möten.

Söndagsmorgonen är förhållandevis tidig, vi skall ta oss till Watsonville utanför Santa Cruz för att göra liveradio kl 10.30. Vi har blivit bättre på att komma iväg i tid och är framme vid KPIG redan 9.40 och har enligt våra mått mätt eoner av tid att värma upp lite innan vi skall på. Vi spelar tre låtar i radion och får berätta om vårt projekt. KPIG är en gammal, liten independentstation som spelar mycket roots och Americana och har liveakter som avlöser varandra i en rask takt. Väggarna är översållade med signerade affischer från alla storheter som varit där tidigare: Rosanne Cash, Willie Nelson mfl mfl:

http://en.wikipedia.org/wiki/KPIG-FM

http://www.kpig.com/

 

Vi får en CD av programmet i handen minuter efteråt och hänger lite utanför och fikar och tjötar med personalen och kollar in nästa band som kommer in på parkeringen i sin gamla van. Total 70-talsretrostalj på klädseln komplett med enorma skägg och långt hår. Vi hinner inte höra hur det låter dock, vi skall ge oss iväg för att hinna till nästa gig som är i restaurangen på en tennisklubb i närheten av Carmel redan kl 15. Stället som heter Chamisal ligger fint inbäddat i en dalgång och välbärgade inte helt smala herrar spelar dubbel. En av dom visar sig senare vara Barry Manilows gitarrrist och är såklart gammal bekant till Janni (who isn’t). Det är en mysig lokal, vi spelar med ryggen mot eldstaden (som så ofta här är en fejkad gasbrasa, men mysig ändå) och bortom publiken ser vi ut genom stora fönster, i fjärran syns Castle Rock:

http://www.mtycounty.com/pgs-mty-stnbeck/castle-steinbeck.html

 

Formationen inspirerade John Steinbeck:

As a child, the Nobel Prize winning author John Steinbeck and his sister Mary played amongst the Castle Rocks, recreating the legends and pageantry of King Arthur. In his works, Steinbeck described the rocks as a “…tremendous stone castle, buttressed and towered like those strongholds the Crusaders put up in the path of their conquests.”

 

 

Här ser man ett kasst foto av lokalen:

http://www.chamisal.com/Courtside%20Cafe.html

Spelningen är den bästa hittills för mig personligen. Materialet har börjar sätta sig och jag kan njuta fullt ut i flera nummer. Publiken är återigen väldigt entusiastisk och en snubbe har kommit dit för att han hörde oss på radion i Santa Cruz. Inte illa. En rolig detalj med gigget är att Kiki Wow som bokat oss och fixat ljudanläggningen saknar ett mikställ med bom. Vår fotografvän Bob Mclaren rings upp och tar med ett coolt mikställ från 70-talet av märket Atlas (still in business) som han fått av James Taylor (still in business). Vi bjuds på mat efteråt och jag prövar lokala ölsorter. Väl hemma hos Janni avslöjas att det finns ett utebadkar i trädgården, så vi sitter en stund i det varma vattnet, andas den kalla kvällsluften och kollar på stjärnorna. Lite slötittande på Golden Globe-galan (den enda TV jag kollat på hittills), bla ett fint tal av Jodie Foster som får en lifetime achievement award, får avsluta aftonen. Imorgon skall vi ta oss ner till Big Sur för äventyr, framtidsplanering och låtskriveri. På onsdag har vi vårt sista ”riktiga” gig och före det ryktas det att vi har möjlighet att spela på Lappert’s Ice Cream Shoppe:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=0ZGw9nwueYc

Vi får väl se, verkar vara ett färgstarkt ställe iallafall. Stay tuned for more!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *