Californiabloggen del 5

LÖRDAG:

En löprunda med mycket backar startar dagen. Magiskt väder med sol i ansiktet och hög himmel. Men det lovas sämre väder framåt eftermiddagen. Jag hänger också på Evas buddhistiska bönestund som jag gjort alla morgnar hittills. Det är en kort liten ramsa som man repeterar i femton minuter. Rensar skallen på ett föredömligt sätt. Här lite mer info om böneramsan för den som är intresserad:

http://www.sgi.org/buddhism/buddhist-concepts/the-meaning-of-nam-myoho-renge-kyo.html

Efter frukost börja vi repa inför kvällens gig. Första set spikas och körs igenom, andra set hinner vi inte riktigt igenom förrän det är dags att bege sig mot Carmel Highlands, där Bob Bussinger och Wendy Brodie bor i sitt Zenwood. Vi kör genom regnet, det är inte en särsklit lång bilfärd. Men landskapet förändras dramatiskt när man når kusten. Höga stup rakt ner i Stilla Havet, hus som är byggda längst ut på klippavsatserna. Och att det är döpt efter Skottlands högländer är inte konstigt, samma typ av rundade kullar och vindpinade berg och dalar. Zenwood ligger långt upp på en höjd dit man kommer efter en stunds snirklande på en mindre väg. Bob och Wendy har jobbat inom restaurangnäringen på olika sätt, numera gör de en TV-show om matlagning där Wendy är kocken och Bob producerar. De lagar allting i sitt flådiga hemmakök.

Här en liten minipresentation av Bob och Wendy:

 

http://www.youtube.com/watch?v=l9xmsDB8BwA

 

Hela huset är för övrigt ganska sanslöst, fyllt med asiatiska föremål som de samlar på, smakfullt placerade i dom stilrena arkitektoniska rummen. Från altanen har man fri utsikt över Stilla Havet (jag vet för jag var där på besök förra året när det var dagsljus). När vi kommer dit har mörkret redan börjat falla, vi börjar ställa upp våra grejer i ett hörn av det väldiga vardagsrummet. Bob är oerhört vänlig, som en liten snäll buddhisttomte går han omkring och pysslar medan Wendy står i köket och förbereder den överdådiga plockmaten som skall bjudas på. Vid sextiden börjar folk droppa in och det minglas friskt. Det märks att det här är välbeställt folk, många som känner varandra via Jannis kontaktnät. Man är så där avslappnat öppen och trevlig och det känns som om det kan bli en mysig konsert. Vi kör helt akustiskt och när vi börjar är publiken knäpptyst. Många av låtarna är skrivna i Kalifornien, och det är lätt att knyta an till publiken i presentationerna. Första låten, Back to the Mother, handlar om ett gigantiskt Sequoiaträd (The Mother Tree) som växer i närheten av Sequoia Retreat Center i Ben Lomond, där jag varit på två låtskrivarläger. Alla redwoodträd i det området höggs ner för drygt hundra år sedan men man sparade ett träd som fröträd för att skogen skulle växa upp igen, vilket den gjort med besked. Flera i publiken vet precis vilket träd det handlar om. Det är en väldigt fin konsert, andra set inleds av Nels Andrews som kör Flotsam från sin senaste platta, komplett med allsång och allt. Efteråt kommer en kvinna upp till mig och frågar om jag tror på reinkarnation. Hon är synsk visar det sig och berättar att jag varit falkenerare i ett tidigare liv. Jag får gåshud och berättar att jag skrivit en låt som heter The Falconer. Hon säger: The falcon is you! You have to set it free!

Och det är precis vad den texten handlar om:

 

THE FALCONER

 

His eyes are grim and cunning

He has always been your guard

He´s mesmerised your very soul

And enslaved your silent heart

 

You´ve been tied to him for ages

With a bloodred silken cord

You´ve fed him with your power

But for such a slight reward

 

But you will cross the mountains

You will feel the cool wind blow

You will fly forever

When the falconer lets you go

Miles and miles behind you

And the future you will see

You will fly forever

When the falconer sets you free

 

You once had faith in heaven

You were innocent and young

Your gaze was clear and piercing

And your wings were brave and strong

 

But the falconer took you prisoner

And he made you fear the sky

He hooded your bright vision

And he choked your battle cry

 

But you will cross the mountains

You will feel the cool wind blow

You will fly forever

When the falconer lets you go

Miles and miles behind you

And the future you will see

You will fly forever

When the falconer sets you free

 

Tvättäkta New Age-flum redan på premiärgigget alltså. Det bådar gott :-). Efteråt går vi igenom kassan och när allt är fördelat hamnar själva gaget ex CD-försäljning på motsvarande en tusing i näven ungefär. Känns bekant på nåt sätt, liksom den där stunden när gästerna gått och man står i köket och rensar faten. Showbusiness as usual, liksom. När vi ska ge oss iväg har Jannis syster Elaines bil backat ut på ett taktiskt ofördelaktigt ställe. Hennes boyfriend ser lite dåligt enligt uppgift och bilen står med baken ner mot ett stup, det ser i mörkret ut som om bara nosen hänger kvar på vägen. Bärgningsbilen har svårt att hitta, men vi kör ner en bit och lyckas leda den vilsna chauffören på rätt väg. Väl hemma blir det en kopp te innan jag stupar i säng. Imorgon blir det tidigare avfärd, ca 10.00, för färd mot Paso Robles och ett gig på vingården Sculpterra vid tvåtiden i deras Songwriters at Play-serie. Här är deras facebooksida:

 

http://www.facebook.com/songwritersatplay

 

That’s all for now folks!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *