Californiabloggen del 7

MÅNDAG-TISDAG

Efter att ha bjudit Abby och Rusty på middag på charmiga Sea Venture på Pismo Beach beger vi oss till La Perla Del Mar på Shell Beach. Vi har fått äran att öppna för den eminenta trion Craig Carothers, Don Henry och Steve Seskin. La Perla Del Mar låter som ett glamoröst ställe, men det är en liten baptistkyrka, och vi har ingen aning om det kommer vara nån publik att tala om. Men det börjar starx strömma till folk och det blir faktiskt fullsatt, kanske 80-90 pers. Denna konsert ingår också i Songwriters at Play-serien, och Steve Key är alltså återigen mannen som håller i trådarna. True North kör tre låtar och publiken är entusiastisk. Sedan är det bara att sätta sig ner och njuta av en grym konsert som är lite av en masterclass i låtskriveri. Lite exempel på dessa herrars verk kan ni hitta i Spotify-länkarna nedan. Jag har lagt upp deras egna versioner och sedan versionerna med artisterna som gjort låtarna kända. Och några bonuslåtar (No You in We och Harley) för att dom är så genialiskt roliga:

 

Craig Carothers – Little Hercules

Trisha Yearwood – Little Hercules

Craig Carothers – No You in We

 

Don Henry – Where’ve You Been

Kathy Mattea – Where’ve You Been

 

Don Henry – Harley

 

Steve Seskin – I Think About You

Collin Raye – I Think About You

 

Steve Seskin – Grown Men Don’t Cry

Tim McGraw – Grown Men Don’t Cry

 

En mycket lyckad kväll som avslutas i köket hos Abby och Rusty där vi äter reseter från gårdagens middag med god aptit.

 

På tisdag morgon åker vi till Pismo Beach och tar en lång promenad. Märkliga klippformationer, surfare, hundar och hobos. Känns konstigt med så mycket sol, det är ovanlligt varmt denna dag för att var i början av januari. Har nog blivit en smula röd i ansiktet ser det ut som när jag ser mig själv i spegeln när vi kommit hem. Och jag har blivit sådär solsömnig. Vi repeterar några timmar utomhus i trädgården där det växer clementiner, avokado och passionsfrukt och där man kan få syn på kolibrier om man har tur (och är snabb). Vi kommer iväg vid halvfyratiden och tar os ut på US 101 söderut. Vårt mål är Ojai, ett litet samhälle i bergen sydost om Santa Barbara. Vi stannar i Santa Barbara för att handla mat inför kvällen i en WholeFoods-affär. Utbudet är groteskt stort, affären är otroligt välskött och välorganiserad. WholeFoods-kedjan fokuserar alltså på ekologisk mat, raw food, hälsokost etc. Jag blir lite hög när jag går omkring och kollar på hyllorna. Ljudsystemet spelar bara hits från 60-70-talet: Beatles, Beach Boys, Herb Alpert (Bacharach/Davids ”This Guy’s In Love” såklart). Jag får känslan av att tiden stannat på nåt sätt. Hippiekulturen lever kvar men är inte subversiv längre, utan hipp och hyperkommersiell. Yoga, meditation, raw food, psychic readings – det är överetablering på New Age-marknaden. Vägen mot Ojai är snirklig och det är mörkt. Janni har kört vägen många gånger och hon kör snabbt som man gör när man kan vägen. Lite spännande är det allt men vi kommer fram säkert vid halvåttatiden. Vi skall bo hos David Tate, Jannis vän sedan 40 år tillbaka. Han bor i ett hus överfullt med saker där entropin är nära att vinna kampen och där naturen är snubblande nära att ta över. Han är dock en oerhört charmig och rolig värd, och vi börjar genast husera i köket som är belamrat med citrusfrukter som David fått från grannar och närliggande odlingar. Han är juicefantast, men jag befarar ändå att en inte helt försumbar andel av apelsinerna, citronerna och clementinerna kommer att uppvisa kraftiga mögelskador innan de hinner konverteras till saft. Vi lagar en enorm sallad, pasta och spenatsås. Det känns lite som att  bo i kollektiv, det dyker upp lite fler vänner och bekanta och även Brandy, som bor i ett eget hus på tomten med sin treåriga dotter Ella, hjälper till i köket. Vi äter vid ett lågt bord, sittandes på golvet i rummet där stereon och skivsamlingen med tusentals vinylplattor också finns. Med Joni Mitchells All I Want i högtalarna känner jag mig transporterad till tidigt sjuttiotal. David och Janni berättar gemensamma minnen om när de spelade i band ihop och om sitt första möte, där Janni dyker upp på trappan till Davids yogakollektiv klädd i blå klänning, jättelik frisyr och cowboyboots med en liten hund i släptåg. Det enda David kan tänka på när han ser denna uppenbarelse är Dorothy och Toto ur Trollkarlen från Oz. Efter maten spelas det låtar i ring, med bidrag från gitarrer, cello, rassel, bodhran och djembetrummor. Genuin hippiekväll alltså; känns skönt att kunna stryka det från listan. På tisdagen tar jag en liten cykeltur med David i grannskapet. Ojai (uttalas Å-haj) ligger vackert i en dalgång och är tillhåll för mycket fotografer, filmare, konstnärer och skådisar. Bla bor Ted Danson och Mary Steenburgen här. Juicepress och vitamixmixer i köket jobbar på högvarv och producerar gröna smoothies och morotapelsinsaft i obscena kvantiteter. Dagens program är typ: repa lite grann och sedan ta oss till Santa Barbara för kvällens gig:

 

http://www.sohosb.com/event/202167-susan-sierra-reeves-true-santa-barbara/

 

Jag återkommer i ärendet… stay tuned folks!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *